Hur man kan bygga en vedeldad ugn av ett gammalt badkar

Sommaren 2009 hade jag bakat flera gånger i kusinens ugn i grannsocknen. Det var drygt en mil att köra och jag ville ha egen bakugn. Det måste gå att enkelt bygga en vedeldad ugn utomhus.

På sensommaren 2009 tittade jag mig omkring och vid stenmuren vid åkerkanten låg det ett gammalt badkar. Tanken slog mig: - Kan man bygga en bakugn av ett badkar? Jag var lite osäker så jag frågade på en ugnsbyggarsajts forum i USA. Framför allt ville jag veta om emaljen var giftig. De tog min fråga på allvar men de trodde inte på badkarsbyggidén.

Kunniga var de också. Jag fick veta att om badkaret var tillverkat före 1960, kunde emaljen innehålla bly. För att kolla blyhalten borde jag kontakta närmaste High school chemistry dept. för att låna lite salpetersyra. Men det är lugnt, badkaret är från 80-talet

Trots experternas avrådan började jag försommaren 2010 att bygga ett fundament. Bak ladugården finns det ett upplag av begnade lättbetongblock som far hade fått tag i på 70-talet. Blocken var ganska ojämna eftersom det fanns cement kvar.

Eftersom det var ett experiment och jag inte ville lägga ut några pengar på projektet tyckte jag att det inte var någon idé att vara noggrann. Det gör inget att fundamentet kommer att röra på sig efter vinterns tjäle. Blocken lades direkt på marken och jag började bygga utan att använda lera eller cement mellan blocken. Jag hade fått den fixa idén om att ugnsbygget inte skulle kosta någonting.

Jag hittade några flata stenar vid skogskanten och jag försökte pussla ihop så gott det gick för få till en ugnsbotten. Det låg också en påse med eldfast bruk på logen som jag la mellan de flata stenarna. Men bruket räckte dåligt. Jag fick fylla med sand mellan stenarna innan jag la på bruk.

Nu var det dags och be om hjälp. En kamrat och hans son hjälpte mig med att köra grus från en grustäckt inne i skogen.

Vi la på begagnade takpannor för att skydda mot regn. Så här såg ugnen ut när den var färdig. Skorstenen som placerats på badkarsavloppet, hittade jag bland gömmorna i ett uthus.

En av grannarna som är pensionerad snickare kom förbi och såg min "skapelse" som mest påminner ett slumbygge i 3:e världen. Han skakade på på huvudet och sa: - Du kunde väl ha lagt något mellan blocken. Åtminstone lagt jord mellan.

Men ugnen fungerar. Efter 2 timmars eldning har gruslagret på badkaret lagrat så mycket värme att bröden blir helt ok.

Klicka på bilderna för att se en större bild!

Baka bröd i badkar

Ugnen eldas med en-meters-ved. Det går åt ganska mycket. I somras tog den torra ved, som jag hade hemma, snabbt slut. Räddningen blev kusinen i grannsocknen som gärna bytte skrack (ytved) mot bröd.

Ibland var det svårt att få igång elden. Det gällde att vara noga fylla med mycket tidningspapper, stickor och småved - och ibland duscha med grilltändvätska!

Det mesta av röken gick ut via ugnsöppningen men den lilla extra skorstenen över badkarsavloppet var viktigare än jag trodde. När jag bakar så brukar jag täcka skorstenen med en gammal ananas-konservburk för att minska värmeförlusten. En gång glömde jag att ta bort burken och jag fattade inte varför det brann så dåligt - Sen såg jag BURKEN!.

Första gången jag skulle baka, eldade jag för lite. Bröden blev vita p g a ugnstemperaturen sjönk för snabbt. Men de var klara! Deras innertemperatur var 98 grader. Den kosmetiska räddningen blev att ge bröden färg genom stoppa dem el-ugnen i köket och sedan sätta på grillen.

Givetvis blev det fel nästa gång också. Då eldade jag för länge. Ugnstemperaturen var nästan 400 grader. Jag fick vänta i nästan 1 timme innan ugnen svalnat.

Den sista glöden dras ut med bethacka och samlas i en gammal plåthink. För att undvika att träskaftet börja brinna så doppar jag hackan i en vattenhink.

Barndomskamraten i byn berättade att i hans föräldrarhem vid bergets fot, använde de en ugnsraka av trä, gjord av en 2 dm lång planka, med ett skafthål i mitten. Man tager vad man haver som Kajsa Warg sa.

Jag använder en blöt gammal t-shirt som virats runt bethackan för att dra ut det sista av glöden. Traditionellt brukar man dra ut glöden med en blöt ugnskvast av furu men kusinen i grannsocknen har kommit på att det fungerar nästa lika bra med ugnsraka och mjukt tyg. Han brukar använd en kasserad tröja eller jacka.

Sista jäsningen sker i knyten av mjölade handdukar lagda i plastbaljor. Jag har kommit fram till att degen kan vara rejält överjäst och ändå så blir inte bröden platta, om man använder jäskorgar. Orsaken är antagligen att proteinet i brödet koagulerar så snabbt i ugnsvärmen att bröden inte flyter ut.

Jag brukar att snitta brödämnena med ett rakblad. Det är mest för syns skull. Bröden blir vackrare att se på.

Första gången jag bakade la jag bröden direkt på ugnsbottnen. Till min besvikelse blev det kolsvarta streck under dem. Det berodde på att det hade samlats glöd i mellanrummen mellan stenarna.

Jag suckade och tänkte att nu är det bara att åka in till huvudorten och köpa eldfast tegel och lägga ett nytt ugnsgolv. Jag såg inte fram emot att ta bort gruset som täcker badkaret.

När jag besviken berättade om mitt misslyckande för min moster sa hon: -Du kan väl använda vanliga ugnsplåtar! Sagt och gjort - in i ladugården och leta. JAPP! Längst in låg det en hög långpannor. Min far sparade på allt. Tur att de inte hamnat på tippen som hinken med krokiga rostiga spikar.

Det får plats med 3 plåtar på tvären i badkarsugnen. Jag använder helst långpannor. De är lättare föra in och dra ut med bethackan. Några vänner kom med deg på en vanlig plåt. Givetvis tänkt jag mig inte för. Plåten hamnade längst in i ugnen. Det blev inga vackra bröd eftersom de massakerades av bethackan när jag skulle dra ut plåten.

Ugnens största svaghet är att det blir tillräckligt varmt vid luckan. För att motverka värmeförlusten brukar jag lägga glöd i plåtlådor.

I början använde jag den utskurna öppningsdelen från badkaret som lucka. Passformen var bra men luckan var otät. Men som tur var, låg det en ugnsplåt från en gammal köksvedspis längst inne i ladugården med hyfsad passform!

Jag har bakat 8 gånger i badkarsugnen och badkarsemaljen håller fortfarande.

I sommar funderar jag barndomskamraten i byn att bygga en pizzaugn i hans trädgård. Vi ska bygga den av en gammal skottkärra som står och rostar bak ladugården. Det blir nog sommarens byggprojekt

Can you make a wood fired oven from an old iron bathtub?

I am going to build a wood fired oven next summer. First I planned to start with an earth oven and then I got this hilarious idea about using an upside-down old bathtub instead. I plan to coat the interior with fire clay as you do with wooden stoves. I plan to cover the bathtub with sand as heat magazine. Is it possible?

Will the enamel over the cast iron be poisonous?
-------------------------------------------------------
RT:
Sounds interesting. I have four concerns:

1) the enamel, as you mention. I have no idea if it will hold up to the high heat or the thermal cycling of an oven, I know indoor gas and electric ovens have enamel finishes, but they typically only heat to 500-550 F. A wood fired oven reaches double that

2) Getting your fireclay mixture to adhere to the enamel.

3) The thermal expansion properties are vastly different between your fireclay mixture and the (cast iron?) bathtub. If you didn't have the adhesion problems listed in #2 during application of the fireclay, you will after a few thermal cycles.

4) Your use of sand, a proven NON insulator. Even if everything else works perfectly, you will have an oven that won't heat up enough and will not retain heat.

if your serious about the tub,, have a bigggggg fire in it now right side up.... see what happens to the enamel...
-------------------------------------------------------
NJ:
I personally wouldnt, (as RT said)as being that old you cant be sure what additives are in the enamel ie:lead... You could always make a hillbilly hot tub out of it
-------------------------------------------------------
Neill:
I don't know about the enamels used on such gear. You still see enamelled frying pans and pots still being used over gas, electric or wood fires without problems!
A research exercise should give some idea to their composition, but if you want to get a tub re-enamelled, it is subjected to temperatures in the vacinity of 1000˚C.
It certainly makes one think about alternatives somewhat!
Cutting and then joining it will sort the men from the boys eh? Welding then together without crystallizing the metal, cutting your entrance and then the adding of thermal mass also makes one think.
I can't see it impossible, just a different set of hurdles to overcome.
Maybe you want a long thin oven rather than a round one.
-------------------------------------------------------
Wiley:
I used to do a fair amount of enameling and so have a bit of knowledge on this.

First off, depending upon the company who manufactured the tub and the year it was manufactured the composition of the enamel will vary. Older tubs were covered with a lower temperature "soda based" enamel. These enamels needed lower temperatures with which to fuse and often did not require a base coat as do more modern enamels. More modern tubs use higher temperature more chemical resistant enamels.

To check if there is lead in your enamel and this is a direct quote from "Fortunes in Formulas" 1944:

"Destroy the outside coating of the enamel at some spot by the application of strong nitric acid. Wash the part and apply a drop of ammonium sulphide. If lead is present, the part will become almost black, but remains unchanged in color if it is absent."

If you are unable to obtain the nitric acid, you might have luck simply filing away a bit of the surface glaze (shiny bit) with a diamond file to expose the interior of the enamel and then apply the ammonium sulphide. Since the directions are saying to wash the part affected by the nitric acid one would think that the nitric acid itself is playing no part in the chemical reaction.

So you will need access to a couple of small amounts of some chemicals. Nitric acid is nasty stuff so don't get it on your skin or in your eyes. You will only need a few drops and the gov't will be interested in talking to you if you are trying to acquire larger quantites. You might try your local high school chemistry dept. Tell them what you are wanting to do and I suspect they will be of help with the quanities needed of both chemicals.

Otherwise be aware that most enamels fire (fuse) at relatively low temperatures. I have enamels that fuse below 1000 F and they range upward to around 1900F. The variation is so that one can apply layers and refire without disturbing the previous firing. So again depending upon the age of the tub you may or may not be successful in using it as a interior for a WFO.

As to welding, good luck as I suspect you will be unsuccessful. The enamel makes fusing of the metals difficult. Steels and iron are porus (especially cast iron) to enamel. It is hard for some to believe but one can make a pattern on one side of a sheet of rolled steel with enamel and fire it and it will show on the other side. I've done this with sheets as thick as 1/16th inch and cast items are very porus...that's why the outsides show very little suface rusting even after being set out in farmers fields as water troughs for years and years.

And finally, if you have a short tub (like the 4 ft models made) they are very sought after and even if the enamel is damaged are worth alot more than one might think. Otherwise the 5 footers and up are not uncommon and can be fairly easily obtained.
----------------